En bisarr känsla, en blandning av sorg, besvikelse och utanförskap.

Mina ord är tomma i dina öron, så min röst saknar mening.

Min synvinkel bör förträngas.

Kära vänn, vi ligger jämt upp.

Även jag, hon som aldrig lysnar och bara kör över folk tills dom ligger söndermanglade på marken, har faktiskt kännslor.

Min synvinkel borde räknas lika mycket som din och alla andras, du borde lysna till min röst och höra att jag är skärrad, jag vill inte vara osams med dig!

Förra texten, saknade helt sanning för sanningen kommer inte fram förns allas synvinklar pusslas ihop till ett jättestort pussel. Det var en subjektiv text, och de lär tydligen förklaras.

Sanningen är för svår för att försöka tolka och analysera... för jag har inte era bitar av pusslet!

Det är en bisarr känsla en blandning av sorg, besvikelse och utanförskap.

Förlåt ♥