Så fort man sticker ut det minsta lilla irriterar man folk, eller så blir man klassad som konstig. Folk säger att Sverige är ett jämställt land. Hur kan man säga det när pojkar kallas bögar om de visar känslor och flickor måste vara snygga, smala och söndersminkade om de ska bli accepterade. Inte nog med det, vi måste också passa in i mängden men ändå stå ut, men står man ut för mycket tycker folk att man är en "attention-whore".

Killar har det lättare med tanke på skönhetsidealet. Visst, det finns killar som bryr sig om sitt utseende och köper märkeskläder, men om de bryr sig för mycket vänds världen emot dem och de får höra glåpord som t.ex. bög. Killar blir ändå accepterade om de inte bryr sig om kläder och istället klär sig som en skogshuggare, vilket en tjej inte skulle bli.
Det samma gäller kärlek. Om en tjej har mycket killar blir hon automatiskt kallad "hora", men om en kille har mycket tjejer kan han bli kallad "player", vilket hyllas av killar.
Alla de här kraven på hur vi ska vara gör att tjejer blir instängda och i och med det förväntas det också att vi ska vara tysta.
Själv är jag en rätt livlig tjej, vilket ofta ger mig problem. Det händer ofta att lärare skäller ut mig och säger åt mig att vara tyst, för att normen säger att flickor ska vara tysta och gulliga och inte säga emot. Killarna i klassen däremot kan låta nästan hur mycket som hellst utan att någon säger till.

Jag tycker att det är orättvist att jag bara ska få sitta och se söt ut, jag kan inet ändra vilket kön jag fötts med.
Ska jag inte få vara som jag är?

---