Idag har jag saknat mitt X, det är inte en trevlig känsla... känna att man vill ha tillbaka nått man aldrig kommer få tillbaka... usch blir så där "nej Amanda du ska inte gråta, gråt inte, gråt inte du borde vara över de här fö länge sedan, andas några djupa andetag å tänk på nått annat".... WÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄHÄHÄHÄHÄ :'(
okey... den där ljudefekten var mer bildligt tänk... låter nog inte så häh! Och faktiskt har jag inte grinat.. än.
-The only way here heart will mend, is when she lerns to love again- svårt när man inte känner för att hitta något nytt egentligen.
-
-
någonting som känns bra är att jag i alla fall känner mig hel. Annars brukar det väl kännas som att en bit av en försvinner när någon man håller kär försvinner... jag är mer "varför händer det här mig gud?! kunde du inte ge mig mer än tre veckor... TACK" och ändå är jag inte kristet troende... hmm...