små fittor!

Där stod jag, så glad, så harmonisk!
Sjöng och hoppade, höjde näven mot skyn i tackt till musiken!
Den underbara mannen hämtade en ros, bet i blombladen och spottade ut dem mot publiken, en hel drös med lyckliga tjejjer kastade sig mot blombladen och försökte desperat fånga ett.
Han kastade tillbaka blomman in på scenen, därefter kom gittaristen och plockade upp blomman och kastade den ut i publikhavet. Precis-där-jag-står!
En lycklig Amanda fångar rosen med högerhanden, därefter kastar sig alla desperata flickungar sig på mig och sliter i rosen!
-som hajar som slåss om ett litet litet byte-
Amanda håller hårt i rosen, förtvivlad över att rosen är mer trasig än det Håkan orsakade.
taggarna på själken tränger in i huden och det svider, efter några sekunder är allt av rosen borta... utom den lilla stjälkbiten som fortfarande finns kvar i min hand.
Jag visar stolt upp den för Elinor, en pojke brevid mig skrattar... en annan pojke kastar sig mot stjälkbiten och försöker sno den ifrån mig!!!!!
JAG BLEV SÅ JÄVLA FÖRBANNAD, FAN SKULLE KICKAT HAN PÅ BOLLARNA!!!!!
Som tur är lyckas mina snabba reflexer rädda min stjälkbit.