Misslyckande.

Det är när man inser att det man verkligen ansträngde sig för att lyckas med går upp i rök för att man inte gav allt.

Man får börja om, kanske vore det bättre om man tog en dag i taget istället för att planera hur det kommer bli, vad man kommer göra, se ut, ha på sig osv.

Jag planerar det jag vill lyckas med, har gjort de så många gånger och misslyckat så många gånger.

Den här gången skulle jag inte misslyckas, jag skulle ge allt, varje dag helatiden.

Jag har skjutit på det lite i smyg för mig själv, tänkt att man kan ta tag i det om en timme eller två... när filmen är slut.

Men på nått vis tynade allt bort i sanden när jag hade vänner att vara med och inte kunde ägna min tid åt det jag visste att jag egentligen måste göra.

Måste man bli eremit för att få sin lycka? Eller är de bara jag som har för lite viljestyrka...

Hur som hellst, res dig upp för fan, nu ska vi lyckas en gång för alla.