282

Jag lät det gå, svävade på moln.
Tills han slet mig i stycken och spottade på mina sår.
Men ser det ut som om jag sörjer dig?
Mer som om jag höjer dig.
För jag kommer aldrig låta dig få se mig svag.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0