Alla har nog haft någon stund i livet då de var... fula. Och då menar jag fula.
en del är asfula som bebisar och sen blir de finare med åren, andra är assöta som bebisar och blir sen fula.... sen det mest normala är nog söt som barn ful ett tag och sen bli fin igen!
-
Jag höll mig till allternativ nummer 3.
Min fula tid var... mellan 5-8an. shit 3 jävla år som ful. Konstigt nog kände jag mig inte så värst ful under de tre åren. De är så här efteråt när man kommit ur den onda cirkeln som man märkte hur ful man faktiskt var!

Här är 2 bilder. En ifrån 5an och en ifrån 8an.
Alltså på bilden från 5an tjock och inte någorlunda färdigvuxen (barn) Klädde mig i kläder mamma köpte åt mig och valde jag kläder själv blev de ändå inget bra för att jag fortfarande levde i en rosafluffig barn-fantasi-värld.
Bilden från 8an. En lite mer mogen Amanda. Klädd i röda mjukisbyxor och svart och grönrandig tröja som nog var sydd för att visa de tuttarna som ännu inte fanns. Ville sticka ut, och nog gjorde jag det allt!
Det var tiden innan man fick någon stil, inte viste hur man skulle sminka sig.
Tiden man exprumenterade med sitt utseende och helatiden misslyckades!
Den fula tiden.

---

Avrundar med ett nutida foto när jag inte är ful längre!