Så otroligt lite stämmer för tillfället.

Jag vet exakt vad jag vill men det är omöjligt att fånga.

Jag vet inte hur jag kommer känna imorgon eller dagen efter den dagen osv, men just nu känns det som jag behöver lägga ner bloggandet tills jag kommit på en plan B.

he det otroligt bra alla läsare!

ca 7 månader gammal bild.

Manuel hemma från England = Amanda är glad igen!

Amanda fick present = Aston Villa - mössa

Emanuel fick present från Elias och Amanda = 100 kupolen-P-skivor.

Saknar den finaste människan av alla.

Trodde inte man kunde sakna vänner så här mycket, antar att du gör Borlänge.

Kom hem från England NUUUUU!

Det känns värdelöst utan dig i...säter...borlänge...

bästaste vännen min.

Vaknade och kände att jag skulle genomföra tanken som korsat min hjärna 1000 ggr!

JAG KLIPPER AV MIG HÅRET

RAK LUGG

It's like forgetting the words to your favorite song
You can't believe it, you were always singing along
It was so easy and the words so sweet
You can't remember, you try to feel the beat

You spend half of your life trying to fall behind

You can't remember, you try to move your feet...

är trött idag, vilket påverkar mitt känsloliv.

Kallt.

Vill vara tyst, ensam, för mig själv.

På nått vis har jag inte någon aning om vad jag känner... eller jo. Fast ändå inte. Det kanske är vad jag "tycker" som jag inte vet. Jag vill öppna mig igen och skaffa ett nytt förhållande, men jag vet inte om jag är riktigt redo... Jag är inte kär i Emanuel längre, vi är enbart vänner... och jag har vännerkännslor för grabben.

Jag vet att innerst inne skulle jag bli sårad om han skaffade en tjej nu, det skulle kännas som att jag inte betyder lika mycket längre, att jag skulle få mindre tid med honom. Att jag känner så gör att jag är rädd att han ska känna samma sak.

Skulle jag skaffa ett nytt förhållande skulle jag inte ha tid för Säterfolket lika mycket (inte bara Emanuel.) eftersom det ungifär bara är Säterfolk jag umgås med nu för tiden.

de har nu gått 1 månad och 3 veckor sen vi gjorde slut och det känns inte konstigt att prata med andra pojkar längre, det känns inte fel att sova ensam så jag vet inte riktigt vad jag ska tänka.

Skulle de vara etiskt fel att sattsa på nått nytt nu?

Komentera gärna

Här bjuder jag på en bild tagen i Västerås, på ÄLSKAD (för de som inte vet så är de nå kyrktrams)

♥♥♥♥

Den enda serien i hela mitt liv som jag verkligen FASTNAT för!

(å då räknar jag inte "top model & Paradise Hotel" som en serie...För det är liksom tävlingsprogram som händer irl)

Kärleken bli vännen och vinter bli vår!

Igår öppnade jag fönstrena på vid gavel och solade en aning!

Det var mys och efteråt var jag lite smått röd!

Kommit underfund med att jag inte är ledsen längre!

Mitt liv går frammåt och det känns bra!

JAG MÅSTE FÅ SOMMARJOBB ANNARS DÖöÖÖÖÖÖR JAAAG!!!!!

Jag är så glad!

Nu när solen börjar steka och man känner hur kroppen SUGER i sig en hel massa D-vitamin känner man verkligen att det är värt att leva!

Jag är på toppenhumör!

Jag vill ägna det här blogginlägget åt min älskade mor!

I sommar så kanske jag, Elias & Emanuel tågluffa i Europa, vilket skulle bli en sån sjukt stor upplevelse för mig som inte varit utomlands annat än lilla fjutt-åland (vilket är en av de trevligaste saker jag upplevt, få en bekinirand även om den var liten, fånga maneter i händerna och bada i RIKTIGT saltvatten, inte bara Vätö-vatten)

Mamma har i alla fall gått med på att jag får åka på tågluff med de här herrarna OM jag tjänar ihop pengar till det själv OCH pappa går med på det!

Pappa tror jag inte att jag har så svårt för att övertala han är världens snällaste pappa ( ♥ )

Men jag trodde verkligen inte att mamma skulle gå med på det, hade nästan tänkt skita i att fråga.

Men se, till och med en tant i sina yngre dar bjuder på överraskningar!

Min söta mamma i höstas ♥

Så... de senaste eftermiddagarhar jag ägnat åt att skriva CV, maila butiker och diverse hotell!

ord som kärlek borde inte få finnas.

Jag är rädd att skriva exakt vad jag känner här, utifall mamma eller pappa skulle läsa och sen komentera saker irl. Gör inte det!

Därför brukar jag inte gå in på mitt bisarra känsloliv.

Men mitt liv skulle vara en hel hög mycket lättare om jag aldrig träffat pojken som fullständigt fångat mitt hjärta.

Jag ser inga andra män.

Och allt för mycket saknar jag tiden då jag den tröjan fick att bruka.

tuff dag.

Och själva tror ni att ni står på första plats på trevlighetens prispall...

Behandla andra som du själv vill bli behandlad.

Ni trycker ner mig under ytan.. hur kan ni då förvnäta er att jag ska fortsätta le mot er.

Ni verkar inte ens se det, ni är felfria!

Jag är besviken, trodde faktiskt att jag var lite mer värd.

Om jag är tyst är allt jag får höra att jag pratar för lite.

Pratar jag får jag höra att jag pratar för mycket eller bara är elak eller skriker.

"vem tror du att du är?"

Vad vill du att jag ska svara på den frågan?

jag är mig själv...

Men fortfarande lyder frågan, ska jag behandla er snällt även fast ni inte är snälla mot mig?

120 sekunder efter förra blogginlägget, kastades världen emot mig.

Jag ångrar mycket av de jag skrev.

om du lämnade mig nu

Jag har dragit upp gammal bekantskap och stuckit ut på äventyr. 

Jag ska komma över dig och ta tag i mitt liv nu!

du kommer alltid vara den första stora kärleken, och jag kommer alltid minnas de 5 månaders många minnen jag har haft med dig. Du kommer alltid vara speciel och ditt fina leende kommer alltid få mig på bra humör.

Jag kan inte se mig i en värld utan dig, du fina, fina pojke, men någonstans vill jag inte andas i det tomrum som du lämnade bakom dig.

Just nu, när jag vet vad jag vill, känner jag mig glad!

Hur konstigt det än kan låta så är allt jag vill att inte ha dig allt för nära.

En liten liten tant